tisdag 2 december 2008

Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.

Och precis när jag öppnade mitt hjärta och basunerade ut det som länge varit en trojansk häst, så sa min hjärna "nej, sluta nu! Nu får du inte känna någonting längre".
Och jag blev en mumie i höga Acnejeans vars ansikte skulle avundas i poker. För nu slöts jag och väntade mig inte längre gröna ängar. Precis; min hjärna läste Rationalen gjord av tusentals reklamare före mig och suckade egentligen av lättnad för att inte behöva genomlida ännu en långdragen relation till någonting man ändå inte kommer vinna.

Okej min sockersöta, stenkalla hjärna. Du har rätt. Och drömmarna jag haft på natten är intet mer än en längtan efter något annat. Du har rätt.

Och precis när jag slöt mitt hjärta och basunerade ut det som länge varit sanning, så sa det till mig "nej, sluta nu! Nu får du inte tycka synd om dig själv längre". Och jag blev en slumrande Törnrosa med en glasbur utan öppning.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag trillade in här på din blogg och jag måste bara säga att jag tycker att du skriver så himla fint.