söndag 30 november 2008

Ord som får mig att sluta andas för en sekund.

Jag spenderade den här helgen med fina personer som jag bryr mig om och som gör mig glad. Sådant är viktigt. För några år sedan hade jag inte riktigt kommit på vilka människor som lyfte mig och vilka som sänkte mig. Jag tror att jag är närmare svaret nu.

För två veckor sedan fick min mormor en hjärtattack och jag rycktes ur min verklighet för att se döden smyga sig på min verklighet på ett sätt som jag inte var beredd på. "Jag är inte redo att dö än", sade min mormor, och mitt hjärta slutade dansa techno för en minut som kändes som ett helt liv. Sedan den eftermiddagen har jag bara väntat på det andra samtalet, det riktiga samtalet. Samtalet som kommer att förändra min bubbla till tillvaro av trygghet. Det där samtalet som säger att nej, nej hon orkade inte. Nej, det fanns inget vi kunde göra. Det var livets gång.

Men det samtalet har inte ringts än. Och jag hoppas att det dröjer, för jag planerar att ha kvar henne i mitt liv ett bra tag till. Och hon vill, kanske mer än jag.

Sedan den onsdagen har jag tänkt på livet och på döden och det där mitt emellan som är det vi skyndar igenom utan att riktigt tänka efter. Det där som egentligen är viktigast av allt; för vad annars ska vi komma ihåg sedan när vi inte har något annat än minnen att klamra oss fast vid?

"Döden är en del av livet", sa en vän i helgen. Och jag förstår det. Ändå rispas mitt hjärta av en sylvass kniv när jag tänker på hur någon kan försvinna bara sådär, helt utan förvarning - eller med år av bävan, bävan för att man vet vad som komma skall.

Kanske gjorde tanken på döden mig mer eftertänksam. Kanske gjorde den mig tacksam för att jag lever så intensivt och känner så mycket.

Kanske måste jag acceptera det där som faktiskt är livet.

måndag 24 november 2008

Först kommer snön och sen glöggen.

Nu är jag tillbaka i skolan. Idag hade vi DDB på besök och fick en rolig brief som jag ska göra med G:son och Ormen. Det ska bli roligt. Efter skolan stack jag och tränade, men jag orkade bara springa fyra kilometer. Det sög. Jag går på någon slags detox och även fast jag fortfarande röker så känner jag mig lite vek.
Nu sitter jag i skolan med Mattias och Nick. Vi ska snart ut till Lidingö och spela in min röst för en film. Jag fick Spotify av Nick som jag roar mig med. Jag har typ lyssnat på Nas i flera timmar.

I veckan ska jag julpynta. Jag och Hakim ska köpa lite nytt pynt någon dag. Min mamma fyller år på fredag (jag kan inte skriva vad hon ska få eftersom hon läser det här), och mitt vin från Australian Wine Club kommer.
Det ska bli spännande att få smaka på det, speciellt det tasmanska röda som Patrick lovprisat. På fredag har även Delorean fest. Med egen korvgubbe och allt. På lördag ska jag till Jonatan på julstök och glögg, och på söndag till herr Orlic på en andra förstaglögg.

Man märker när julen är nära.

söndag 23 november 2008

En trött helg.

Den här helgen har känts osedvanligt lång. I fredags firade jag pappa Kjell med små presenter från Kiehls så att hans kinder och hår ska bli lite mjukare. Var förbi Adamsky och hämtade Adriane, vi gick till Riche och träffade lite vänner. I lördags var det Moderna Museet med Petra och snön låg så tyst utanför min port så att det kändes som om jag smög fram till bussen. Skulle kollat hajar på eftermiddagen, men jag tror att jag lägger ner det nu faktiskt.
Var och handlade lite mat och passade på att springa förbi NK thé och kaffehandel som Henrik har. Tänker tillbaka på tiden jag och Jonas hämtade thé där. När jag precis betalat för mitt jasminthé står Henrik där och fixar något. Det var som att se Jonas framför mig, även om det är några år emellan dem är de otroligt lika. Henrik hade med sig sin nya och deras lilla barn i en barnvagn. Allt kändes väldigt konstigt och skakigt. Jag gick hem och drack tre koppar Jasmin och frågade mig själv frågor jag inte har några svar på.

På kvällen tänkte jag först stanna hemma och deppa ihjäl, men efter fyra uppmuntrande samtal träffade jag Lollo, Nenna och Rekan på Mosebacke. Det var rockabillykväll och musiken och männen var båda fantastiska. Träffade Emil från John Doe snabbt och han har precis börjat jobba på Ester och verkade himla glad och nöjd.

Idag har jag gjort en smoothie, skurat golvet, ätit müsli med quinoapuffar och solroskärnor, gått en promenad och tittat på gamla filmer.

En himla fin söndag.Också en helg man blir lite trött av.

fredag 21 november 2008

Världens finaste planka och lite annat.

Nu har Patrick och Rasmus tackat av oss. Jag har druckit vin och fått presenter på temat "tid". Vi fick bland annat världens finaste presentkort på planka. Det är lite av ett internt skämt. Jag och Adriane har nämligen letat väldigt länge efter ett ställe där man kan käka en schysst planka. Patrick visste var: Shakespeare Inn på Rehnsgatan i 113 50- området. Här är bilder. Givetvis bifogar jag även lite bilder på den här lila historien som aldrig känns omodern.


Bonjour, min sko, som jag brukar säga.



Här är världens finaste planka:



För er som är analfabeter kan jag helt kort förklara vad som står.
"Ticket value:
Ett stycke planka + Patrick eller Philip eller Patrick och Philip? Suck."

Rasmus är veggo så det här med planka känns ju lite ute för honom. Såvida han inte går igång på två grönsaker på en bädd av mos. Eller liknande.

Hepp.

Idag dricker jag Coca Cola och tänker på annat.

Lyssnar på A Camps gamla "Angel of sadness" som jag terroriserade mina grannar med för typ tre, kanske fyra år sedan. Idag är jag lila från topp till tå. Jag har min lila Acneklänning, en syrénlila RL-skjorta och ett par gamla"Converse"skor, som det står "bonjour" på. De köpte jag i somras i London för tio pund på en marknad, och sedan dess har jag nästan använt dem varje dag. De är rutiga i lila, gult, grönt och blått. Väldigt snyggt. Min halduk för dagen är en lång en som jag köpte för flera år sedan i Florens. Den är randig. Jag gillar randigt och rutigt. Gärna tillsammans, på varandra.

Jag ska tvinga Adri att fota mig så att jag kan lägga upp ett "dagens outfit"- foto och äntligen ärligt kunna sammanfatta mitt liv som totalt värdelöst och befriat från all slags intelligens.

Hittade några fina rader på en blogg där ingen längre skriver:

" Hon hade sprungit hela vägen till Rågsved och mötts av en alldeles kall lägenhet.

- Vet du hur döden känns?
- Nej.
- Döden känns som en kall och fuktig gråsten. Så är det: Döden slår så, rakt här i pannan, med en kall och grå sten."

Det grep tag i mig och är sådana kraftiga ord insvepta i inte alls många meningar.

Nu ska jag fortsätta jobba. Och läsa mail.
//F

torsdag 20 november 2008

Stålunionen flyttade visst till Indigo.

Sitter och lyssnar på lite Dilated People och skriver lite copy. Är äntligen på bra humör igen. Jag kände mig som en kvinna i klimakteriet tidigare idag eftersom jag svettades så mycket, eftersom jag för en vecka sedan lokaliserade en gammal vän: min sammetsjacka från RL som gömde sig längst bak i garderoben. Och jag satte på mig den och jag gick ut och jag svettades. Och jag önskar att jag aldrig hittat den.

Men, jag är likt George Costanza en sucker för sammet.

Igår var jag på Indigo med Hakim. Och Iván kom. Och Lollo kom. Och Felipe och Johnny the millionaire kom. Och Jonatan kom. Och vi gick.

Ölen smakade stål som en annan kvarleva från unionen, men jag träffade Millis och Lova på Peacock och David "The holy bible" Orlic en stund så Indigo var ändå himla trevligt på många sätt.

Min mail plingar som en besatt så nu får det här ta stopp.

Hej.

onsdag 19 november 2008

Idéer, nya som gamla.

Just tillbaka på kontoret. Jag och A har suttit lite på Sturehof och bollat idéer. Vi pratade om sådana där gamla kampanjer som man fortfarande tycker så himla mycket om. Bland många kom jag fram till några som etsat sig fast i mitt minne. Davids (m.fl.)kampanj för DN, till exempel, när jag fick både en politiker i brevlådan och ett oväder på mattan. Knäckehäxan är ett gammal exempel som jag fortfarande blir glad av. Och sen Storåkers jobb för Moderna Museet: "eklips" för Natalie Djurberg, grejerna för Andy Warhol och för Max Ernst. Det finns mycket jag gillar. Det mesta är några år (bortsett Moderna). Just nu kan jag inte riktigt enas med mig själv om vad jag gillar. Kanske fina reklamfilmer för Apoteket, IKEA, Försäkringskassan... Och självklart sånt där som händer utomlands som man bara tycker är fenomenalt, som Burger King av CPB och Oasis av brorsorna Sjönell.

Waters gjorde en fin kampanj i somras för Cancerfonden, när de införde en ny dag, den 32:a juli. Fin tanke.

Nu: jobba vidare.

Eftersnack.

Idag är det sol och lite vinter och jag är på alldeles strålande humör. Igår gick jag från Publicis direkt till gymmet och sprang 5,2 km på 22 minuter. Det tycker jag att jag kan vara nöjd med då jag inte har sprungit på lite mer än en månad. Idag känns det i magen, jag gjorde nämligen sådana där jobbiga halvbollsövningar och medicinbollsövningar. Väldigt effektiv träning men desto jobbigare även om man stretchar.

När jag kom hem slog jag på teven och såg på "Eftersnack" på SVT2. Det var en intervju med Pija Lindenbaum som mottagit Astrid Lindgrens barnbokspris och gör helt magiska barnböcker, bl.a. "Lill-Zlatan och morbror raring" (bara namnet får mig på fall), och Jakob Nilsson, ad, som gjort ett väldigt fint jobb med Stig Trenters "Roparen". Gäst var även Ronaldo Pomo som jobbat som musiklärare i 28 år ute i Rinkeby. Han turnerar världen runt och spelar tango och verkar vara en alldeles himla fin eldsjäl. Jag blir glad av att det fortfarande finns vuxna som han som brinner för barns musikaliska utveckling och intresse.

När jag såg det här blev jag medveten om hur roligt det skulle vara att göra en hel barnbok. Det är ju faktiskt bland det svårast som finns. Att skriva till barn, alltså.

tisdag 18 november 2008

Manus och lussebullar.

Nu har Hakim hört av sig och bett om förlåtelse för att han inte hört av sig. Han bad om ursäkt väldigt många gånger. Och erbjöd sig att fixa in oss gratis på Aquaria. Och fika på onsdag. Och äta lussebullar.

Då kan man inte vara sur.

Förresten,vet någon hur jag hittar en fil jag en gång har printat från min dator? (Typ en månad sedan). Jag har nämligen inte sista version av mitt manus. Jag har en aning panik. Måste hitta det. Någonstans.

Idag har jag på mig min jeansskjorta som jag köpte på Beacons Closet i Brooklyn. Så himla skön.


Hepp.

måndag 17 november 2008

Nya böcker!



Äntligen kan jag läsa hela Manhattan Monologues. Jag läste lite i somras och blev helt förtrollad.

alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5269707349828507010" />

Julio Cortazars samlade noveller har jag väntat jättelänge på att få läsa.


Äntligen har jag fått Salingers böcker som jag kanske är sist i världen med att läsa.

Måndag.

Det här med matlagning är ju himla underskattat. Jag håller på att lära mig. Idag äter jag kyckling i ugn stoppad med vitlök omgiven av morötter, palsternacka och champinjoner. Jag hoppas att jag inte åker på någon slags salmonella och dör. Man får ju hoppas att jag bara blir mätt och inte sjuk.

Den här snön jag såg häromdagen måste varit en synvilla för det är torrt som snus utanför min port. Snöängladrömmar får alltså hållas på is tills vidare.

Sista veckan på praktiken. De är så snälla. Idag hade jag ett kundmöte. Jag måste (konstigt nog) träna på att kanske prata lite mer. Jag vet ju faktiskt hur man gör sedan tidigare. Pratet alltså.

Nu ska jag kika till min vän kycklingen.

Hej då!

söndag 16 november 2008

Tunnelbanetanke.

Efter en lång promenad tog jag tunnelbanan till champagnebaren och O. Han bjöd på hamburgare och färskpressad äppeljuice. På tunnelbanan satt jag mitt emot en man. Han hade två kassar med jackor i från Överskottsbolaget och hans skor hade veckat sig för att de liksom var gjorda av plast. Han tycktes bära någon slags världssorg i sina ögon. Och tittade på mig.

Det är inte så ofta folk berör mig sådär så att det känns som en nål i hjärtat men han gjorde faktiskt det. Kanske var det jag som var på det kontemplerande humöret, kanske var det att han såg rakt in i mina ögon.

Jag liksom slogs av en känsla att jag borde hjälpa alla människor i världen. Göra det lite, lite bättre för alla.

Sedan slogs jag av någon slags skuld för att vara både europé, vit och medelklass. Som om mina tankar inte riktigt räknades.
Det vore himla fint att beröra någons liv så att de mådde lite bättre.
Har jag hamnat i någon slags kris?
(Det här påminner nämligen om när jag var 14 och drabbades av världssorg och inte kunde se på nyheterna på flera månader).

Eller är jag helt enkelt bara mänsklig?

Gimme some more.

Det snöar idag. För några timmar sedan började det. Fint. Nu kan jag plugga på dubbarna på skorna och börja springa ute igen, längs vattnet bort till Hornstull. Bort till knivsöder. Jag undrar vad min del av Söder kallas. Det är ju inte det horribla Sofo, inte något som helst berg eller damm. Kanske latte-söder. Det vore ju ett än mer horribelt öde än Sofo för en stadsdel att heta.

Igår kväll var jag hemma hos Marit med tjejerna. Kastade i mig lite entrecote (farväl detox-kur) och rödvin och begav mig till Stureby och en fantastisk villa på en kulle. Marit har visning igen på måndag. Förhoppningsvis vågar folk börja buda snart. Att jag lyckats sälja min lägenhet är något av ett mirakel. Aldrig har jag vurmat så för analfabetism. För så måste ju fallet vara. Hur kan man annars köpa en sådan liten lägenhet för ett sådant högt pris när marknaden ser ut som den gör? (Svar: man är helt enkelt oförmögen att läsa nyheterna).

Vi åt ost och drack orangea drinkar som Lollo blandade. Drack cava och pratade husköp. Lyssnade på en gammal japanhit som Marit skrev och fick en platinaskiva för, tillägnad "mr Marit Woody". Det var väldigt roligt.

Vi skrattade och åkte till ett Marie Leveau som var befolkat av diverse göteborgare. De dansade och försökte att "ställa-sig-i-vägen"-ragga på Lollo. Vi åkte till Spyan istället och träffade de där vännerna som man alltid träffar ute, var man än beger sig.

Det var lite jobbsnack. Snack om lågkonjunkturen och om jag kommer att få jobb när jag går ut från Berghs. Såklart är jag nervös, men det tror jag alla är oavsett bransch idag. Man får inte jobb av att vara nervös. Jag tycker att det är lite roligare att vara glad och göra det bästa man kan, så får det gå som det går.

Träffade Mattias Nygård som berättade att jag "vunnit" castingen och får röstjobbet. Kul! Jag kände mig lite som Elaine Benes när jag knuffade honom och sa "Va! Lägg aaaav" för att sedan putta honom igen.

Åkte hem till en full N som hängde utanför dörren. Han hade varit på Sturehof och plötsligt pratade vi om allt som hänt sedan vi började ses för fem år sedan. Idag ser min kudde ut som en zebra, men jag är glad. Ibland så går man och håller så mycket inom sig. Lagrar det, liksom väntar på att det ska bli okej att implodera. Jag har insett att det inte fungerar. Framförallt inte med N. Vi får se hur det blir. Men det var skönt att äntligen ta bladet från munnen och låta saltet rinna längs kinderna. Svullna ögon botas ju lätt med gurka medan ett svullet hjärta bara leder till diverse obehagliga sjukdomar.

Idag fortsätter jag med James Joyce's Odysseus, hämtar ut böcker från Lolas Spel & Tobak och kollar lite Tintin och Hajsjön (min favorit - tack Adri).

Hepp.

lördag 15 november 2008

Jag är inte riktigt med.



Alltså. Igår kom jag hem till entrecote och en god flaska Roodeberg. Perfekt till filmen "I'm not there" med Heath Ledger, Richard Gere, Julianne Moore... ja, det var många bekanta ansikten. Speciellt gillar jag Julianne Moore. Hon gjorde en sådan fin rolltolkning i "Timmarna" för några år sedan.

Petra ringde. Hon hade haft fredagsvin på Forsman och ville dricka öl. Vi gick ner till El Mundo och drack Brooklyn, åt lite marinerade oliver och Petra åt en liten pizza som såg helt fantastisk ut.

Jag kom hem igen och skulle titta klart på filmen. Fattade ingenting. Jag hade glömt bort handlingen och vem som var vem.

Klockan halv fyra i morse vaknar jag med ett ryck. Alla kläderna är på. Ett halvdrucket glas står på bordet bredvid. Alla lamporna i lägenheten är tända.


En rätt typisk fredagskväll.
Nu ska jag snart börja jobba med Petra. Verkar inte bli några hajar idag.

// F

fredag 14 november 2008

Telefonen.

Det är ingen som svarar i den. Åtminstone inte någon av mina vänner. Jag försöker fråga Hakim om vi ska gå på Aquaria imorgon. Inget svar. Så. Hakim, om du ser det här. Ska vi gå till Aquaria? Jag vill träffa lite hajar.

Nu ska jag dricka fredagsöl. Den som vill får hänga på.

Är det fredag?

Med ett känsloliv som lättvindigt nog kan liknas vid en berg- och dalbana är hösten både rolig och tråkig. Jag brukar ha alldeles för mycket att göra för att sparka löv, tänka romantiserande tanker om framtida skridskoåkning ute i Saltis (som nästan aldrig blir av) och ständigt titta på datorn vilken dag det faktiskt är. Igår var jag tvungen att titta tre gånger för att vara säker på att det var onsdag. Eller torsdag.

Efter jobbet gick jag och Adriane till min kompis Jonatan, även kallad Fläckzz. Han jobbar på pr-byrån StrandbergHaage som huserar på Tegnérgatan högre del. Vi mötte upp några kompisar och började med en öl i närheten för att sedan bege oss mot pingisspelande och pizza. Det var faktiskt riktigt trevligt.

Det känns ibland som om hela världen har gått på Berghs (ja, jag vet att det finns en värld utanför reklamen. Den kallas politik.) men igår var det nog så att en tredjedel var där. Jag träffade min kompis Yoav som är pressekreterare under Nyamko Sabuni. Han är en av dem som spelar dodgeball och även en av de få som presenterar sig med sitt hela namn ("Hej, Yoav Bartal") vilket i sig är rätt fantastiskt. Jag åt pizza och drack bjudöl. Åt lite godis och diskuterade fragmentarisk kortprosa (typ Cilla Neumann) med Jerker Virdborg helt kort. Han berättade att hans nästa bok kommer ut någongång efter årsskiftet och att den är minst lika läskig som de förra. Han har bytt förlag och beskrev det i lätta ordalag som en liten separation där många känslor spelar in.

Jag måste skriva klart det där jag jobbar alldeles för sällan med. Jag vill också kunna byta förlag och jämföra det med diverse krämpor och giftermål.

Mina tjejer skulle gå på nyinvigning av Spyan (som de verkar ha ungefär en gång per år) och hänga i hemliga rum där Salvatore skulle släppa in dem. Jag åkte hem i sällskap av Hakim och Lukas. Den senare även kallad Doktor Didon. Han borde egentligen kallas Globetrottern så mycket som han reser. Nyss hemkommen från Marocko ska han vidare till Costa Rica på tisdag och surfa.

Jag vill också surfa. Men då måste jag övervinna min vattenskräck.

För övrigt har Adlibris helt missuppfattat min beställning. Jag ville hämta mina böcker på Grev Turegatan. Inte Tjärhovsgatan. Tycker att det är en väsentlig skillnad.
Man kanske borde uppfinna ett mer användarvänligt system för dessa jäkla bokbeställningar. Det blir fel varje gång.

Nu ska jag snacka lite med holländaren mittemot.

//F

onsdag 12 november 2008

Endast för blinda.

Sitter med Lisa och Adriane och jobbar. Alla är lite sega och vi frågar oss var vi kan hämta lite inspiration. Kanske Nationalmuseums nya kan hjälpa oss på traven. Kanske lite kaffe från Cocovaja skulle hjälpa.

Hittade lite bilder på mobilen från diverse fina kvällar med lite kompisar. Känner mig tacksam över att jag har så många fina personer runt mig.

Adriane har köpt mig en italiensk godsak från Sosta och tankat över fyra filmer på en cd till mig. Jag behöver lite uppmuntran i detta vakuum som vissa kallar höst.

Jag har tvingat till mig en bild av henne. Det är en skylt för blinda. Ironin är total, så hög. Så roligt. Se själva:

tisdag 11 november 2008

Dodge.


Det regnar ute och jag är lite trött efter många timmars tankeverksamhet. Sitter och tänker tillbaka på i somras då jag blev SM-mästare i dodgeball. Kommer på att jag aldrig la upp några bilder. Så här kommer det några som jag har snott av Hakim.

Kattens gamla pyjamas.

Nu är jag och Adriane på Publicis och gör en fantastisk praktik på tre veckor. Här jobbar bland annat Patrick som gillar uttrycket "kattens pyjamas". Den nya pyjamasen är bättre än den gamla, och förmodligen är just den gamla pyjamasen en konventionell reklamlösning förstår vi mer och mer.

För övrigt håller jag på med lite nya böcker. I helgen satte jag upp två nya hyllor för att få plats mer lite nya tillskott. Bland annat Murakamis nya "What I talk about when I talk about running" och "Fågeln som vrider upp världen", James Joyces Odyessus, Dan Anderssons samlade dikter (Kolvaktarens visor) och Pär Thörns "Mutationer av Anna Greta Leijon".

Jag är klar med Murakami, Anderssons visor läser jag på kvällarna och Mutationer får ta min busstid på väg till Publicis om morgnarna.

Jag har också äntligen beställt gamla Salingers Franny and Zooey och The Cather in the Rye.

En bok jag tror är riktigt intressant är "Sista kulan sparar jag åt grannen" av Fausta Marianovic. En krigsskildring om hur en pacifism var dömd till döden i 90-talets Bosnien kan inte vara annat än gripande.

F