söndag 16 november 2008

Gimme some more.

Det snöar idag. För några timmar sedan började det. Fint. Nu kan jag plugga på dubbarna på skorna och börja springa ute igen, längs vattnet bort till Hornstull. Bort till knivsöder. Jag undrar vad min del av Söder kallas. Det är ju inte det horribla Sofo, inte något som helst berg eller damm. Kanske latte-söder. Det vore ju ett än mer horribelt öde än Sofo för en stadsdel att heta.

Igår kväll var jag hemma hos Marit med tjejerna. Kastade i mig lite entrecote (farväl detox-kur) och rödvin och begav mig till Stureby och en fantastisk villa på en kulle. Marit har visning igen på måndag. Förhoppningsvis vågar folk börja buda snart. Att jag lyckats sälja min lägenhet är något av ett mirakel. Aldrig har jag vurmat så för analfabetism. För så måste ju fallet vara. Hur kan man annars köpa en sådan liten lägenhet för ett sådant högt pris när marknaden ser ut som den gör? (Svar: man är helt enkelt oförmögen att läsa nyheterna).

Vi åt ost och drack orangea drinkar som Lollo blandade. Drack cava och pratade husköp. Lyssnade på en gammal japanhit som Marit skrev och fick en platinaskiva för, tillägnad "mr Marit Woody". Det var väldigt roligt.

Vi skrattade och åkte till ett Marie Leveau som var befolkat av diverse göteborgare. De dansade och försökte att "ställa-sig-i-vägen"-ragga på Lollo. Vi åkte till Spyan istället och träffade de där vännerna som man alltid träffar ute, var man än beger sig.

Det var lite jobbsnack. Snack om lågkonjunkturen och om jag kommer att få jobb när jag går ut från Berghs. Såklart är jag nervös, men det tror jag alla är oavsett bransch idag. Man får inte jobb av att vara nervös. Jag tycker att det är lite roligare att vara glad och göra det bästa man kan, så får det gå som det går.

Träffade Mattias Nygård som berättade att jag "vunnit" castingen och får röstjobbet. Kul! Jag kände mig lite som Elaine Benes när jag knuffade honom och sa "Va! Lägg aaaav" för att sedan putta honom igen.

Åkte hem till en full N som hängde utanför dörren. Han hade varit på Sturehof och plötsligt pratade vi om allt som hänt sedan vi började ses för fem år sedan. Idag ser min kudde ut som en zebra, men jag är glad. Ibland så går man och håller så mycket inom sig. Lagrar det, liksom väntar på att det ska bli okej att implodera. Jag har insett att det inte fungerar. Framförallt inte med N. Vi får se hur det blir. Men det var skönt att äntligen ta bladet från munnen och låta saltet rinna längs kinderna. Svullna ögon botas ju lätt med gurka medan ett svullet hjärta bara leder till diverse obehagliga sjukdomar.

Idag fortsätter jag med James Joyce's Odysseus, hämtar ut böcker från Lolas Spel & Tobak och kollar lite Tintin och Hajsjön (min favorit - tack Adri).

Hepp.

Inga kommentarer: