Vad gör man när man är ledig?

- köper nya glasögon
- tittar på serier till kl. 04 på morgonen
- vaknar tidigast 14.00 varje dag
- längtar plötsligt efter att åka längdskidor
- utbrister "efterfest! jag har en lägenhet med flera boxar rött!" klockan 03.15 alldeles för ofta
- köper gran som ramlar två gånger under en halvtimme och ringer random vän och frågar efter rep
- pussar sina vänner
- pussar lite på sin familj
- hänger på lydmar
- tänker "mappen, ja just det, mappen" och somnar om
- tvingar adriane att skriva vykort från paris under de 3 dygn hon är där (som att hon inte har något annat att göra)
- får fin-julklapp från kritan


alltså. jag kanske kommer trivas så bra med lov att jag inte vill byta tillbaka.

DDB och bara tre dagar kvar av höstterminen.

Idag hade vi redovisning för Johan Östlund från DDB i fint sällskap av marknadsavdelningen från McDonalds. Vår affärslösning grundade sig på en vidareutveckling av Happy Meal till Happy Meals som en hel meny. Med både mellis och frukost till kidsen. Det gick bra! Vi var lite oroliga sådär kvart över två inatt när vi satt och gjorde ut idéer. Vi har verkligen fått bra handledning från både Johan och Lars från DDB.

Nu har jag just sett klart på tre långa avsnitt Goossip Girl och gråtit en skvätt för Chuck och Blairs helt bedårande, komplexa känslostormar.

Det är dags att sätta igång och jobba inför en redovisning imorgon, i kursen Interaktivitet med Johan Ronnestam som handledare. Arbetet har varit roligt, och precis när vi gjort klart vår idé och lösning så ser vi Jones som gör precis det vi tänkte att whiskyn Black Velvet skulle göra på svenska marknaden. Fast lite paketerat som whisky i sexpack - med mindre flaskor. Och lite glada blev vi av att se dessa flaskor; man kan ju till och med skriva sin egen fortune på kapsylen.

Annars kollar jag mest resor och tänker på om jag ska dra någonstans. Jag vill så gärna. Kanske bara en snabbis västerut.

Undrar om tomten läser det här?

ps. för då önskar jag mig också lite sånt här:



och kanske den här:



från Balenciaga SS 09

och kanske en ny soffa med plats för mer än en.

Tisdag.

Idag fick jag hem nya böcker från Modernista. Klassikerna. När jag hade packat upp dem sprang jag ner och köpte en fin mistel, en vit julblomma och en massa rönnbär. Nu börjar det blir jul i min lägenhet!

Sen tände jag ljus och tog ett glas vin.

Lördagens Lydmar och berusade kyssar

Igår firade jag mormor som blev 80. Efter det åkte jag till Le Rouge där Hilda och Maria precis avslutat en middag trötta efter shopping på Konstfacks julmarknad. Vi drack champagne och drinkar gjorda på O.P. Sedan åkte vi till Lydmar och träffade vackra män och drack mer champagne. Vackra män lurade med oss till en klubb som blev till en fest med bara två och inatt drack jag drinkar och tittade på konst tills solen gick upp. Och jag vaknade i ett vitt rum bland travar av böcker helt utvilad. I ett rum med Tintin på tavlorna upptäckte jag hur inskränkt i min egen lilla värld jag blivit. Jag måste komma ut mer. Träffa folk som inte bara pratar "ad hoc", "usp", "tvåvägskommunikation" och annat man helt klart kan bli mer än galen på.

Främst av allt måste jag uppleva en till sådan här fantastisk natt.

Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.

Och precis när jag öppnade mitt hjärta och basunerade ut det som länge varit en trojansk häst, så sa min hjärna "nej, sluta nu! Nu får du inte känna någonting längre".
Och jag blev en mumie i höga Acnejeans vars ansikte skulle avundas i poker. För nu slöts jag och väntade mig inte längre gröna ängar. Precis; min hjärna läste Rationalen gjord av tusentals reklamare före mig och suckade egentligen av lättnad för att inte behöva genomlida ännu en långdragen relation till någonting man ändå inte kommer vinna.

Okej min sockersöta, stenkalla hjärna. Du har rätt. Och drömmarna jag haft på natten är intet mer än en längtan efter något annat. Du har rätt.

Och precis när jag slöt mitt hjärta och basunerade ut det som länge varit sanning, så sa det till mig "nej, sluta nu! Nu får du inte tycka synd om dig själv längre". Och jag blev en slumrande Törnrosa med en glasbur utan öppning.

Ord som får mig att sluta andas för en sekund.

Jag spenderade den här helgen med fina personer som jag bryr mig om och som gör mig glad. Sådant är viktigt. För några år sedan hade jag inte riktigt kommit på vilka människor som lyfte mig och vilka som sänkte mig. Jag tror att jag är närmare svaret nu.

För två veckor sedan fick min mormor en hjärtattack och jag rycktes ur min verklighet för att se döden smyga sig på min verklighet på ett sätt som jag inte var beredd på. "Jag är inte redo att dö än", sade min mormor, och mitt hjärta slutade dansa techno för en minut som kändes som ett helt liv. Sedan den eftermiddagen har jag bara väntat på det andra samtalet, det riktiga samtalet. Samtalet som kommer att förändra min bubbla till tillvaro av trygghet. Det där samtalet som säger att nej, nej hon orkade inte. Nej, det fanns inget vi kunde göra. Det var livets gång.

Men det samtalet har inte ringts än. Och jag hoppas att det dröjer, för jag planerar att ha kvar henne i mitt liv ett bra tag till. Och hon vill, kanske mer än jag.

Sedan den onsdagen har jag tänkt på livet och på döden och det där mitt emellan som är det vi skyndar igenom utan att riktigt tänka efter. Det där som egentligen är viktigast av allt; för vad annars ska vi komma ihåg sedan när vi inte har något annat än minnen att klamra oss fast vid?

"Döden är en del av livet", sa en vän i helgen. Och jag förstår det. Ändå rispas mitt hjärta av en sylvass kniv när jag tänker på hur någon kan försvinna bara sådär, helt utan förvarning - eller med år av bävan, bävan för att man vet vad som komma skall.

Kanske gjorde tanken på döden mig mer eftertänksam. Kanske gjorde den mig tacksam för att jag lever så intensivt och känner så mycket.

Kanske måste jag acceptera det där som faktiskt är livet.

Först kommer snön och sen glöggen.

Nu är jag tillbaka i skolan. Idag hade vi DDB på besök och fick en rolig brief som jag ska göra med G:son och Ormen. Det ska bli roligt. Efter skolan stack jag och tränade, men jag orkade bara springa fyra kilometer. Det sög. Jag går på någon slags detox och även fast jag fortfarande röker så känner jag mig lite vek.
Nu sitter jag i skolan med Mattias och Nick. Vi ska snart ut till Lidingö och spela in min röst för en film. Jag fick Spotify av Nick som jag roar mig med. Jag har typ lyssnat på Nas i flera timmar.

I veckan ska jag julpynta. Jag och Hakim ska köpa lite nytt pynt någon dag. Min mamma fyller år på fredag (jag kan inte skriva vad hon ska få eftersom hon läser det här), och mitt vin från Australian Wine Club kommer.
Det ska bli spännande att få smaka på det, speciellt det tasmanska röda som Patrick lovprisat. På fredag har även Delorean fest. Med egen korvgubbe och allt. På lördag ska jag till Jonatan på julstök och glögg, och på söndag till herr Orlic på en andra förstaglögg.

Man märker när julen är nära.

En trött helg.

Den här helgen har känts osedvanligt lång. I fredags firade jag pappa Kjell med små presenter från Kiehls så att hans kinder och hår ska bli lite mjukare. Var förbi Adamsky och hämtade Adriane, vi gick till Riche och träffade lite vänner. I lördags var det Moderna Museet med Petra och snön låg så tyst utanför min port så att det kändes som om jag smög fram till bussen. Skulle kollat hajar på eftermiddagen, men jag tror att jag lägger ner det nu faktiskt.
Var och handlade lite mat och passade på att springa förbi NK thé och kaffehandel som Henrik har. Tänker tillbaka på tiden jag och Jonas hämtade thé där. När jag precis betalat för mitt jasminthé står Henrik där och fixar något. Det var som att se Jonas framför mig, även om det är några år emellan dem är de otroligt lika. Henrik hade med sig sin nya och deras lilla barn i en barnvagn. Allt kändes väldigt konstigt och skakigt. Jag gick hem och drack tre koppar Jasmin och frågade mig själv frågor jag inte har några svar på.

På kvällen tänkte jag först stanna hemma och deppa ihjäl, men efter fyra uppmuntrande samtal träffade jag Lollo, Nenna och Rekan på Mosebacke. Det var rockabillykväll och musiken och männen var båda fantastiska. Träffade Emil från John Doe snabbt och han har precis börjat jobba på Ester och verkade himla glad och nöjd.

Idag har jag gjort en smoothie, skurat golvet, ätit müsli med quinoapuffar och solroskärnor, gått en promenad och tittat på gamla filmer.

En himla fin söndag.Också en helg man blir lite trött av.

Världens finaste planka och lite annat.

Nu har Patrick och Rasmus tackat av oss. Jag har druckit vin och fått presenter på temat "tid". Vi fick bland annat världens finaste presentkort på planka. Det är lite av ett internt skämt. Jag och Adriane har nämligen letat väldigt länge efter ett ställe där man kan käka en schysst planka. Patrick visste var: Shakespeare Inn på Rehnsgatan i 113 50- området. Här är bilder. Givetvis bifogar jag även lite bilder på den här lila historien som aldrig känns omodern.


Bonjour, min sko, som jag brukar säga.



Här är världens finaste planka:



För er som är analfabeter kan jag helt kort förklara vad som står.
"Ticket value:
Ett stycke planka + Patrick eller Philip eller Patrick och Philip? Suck."

Rasmus är veggo så det här med planka känns ju lite ute för honom. Såvida han inte går igång på två grönsaker på en bädd av mos. Eller liknande.

Hepp.

Idag dricker jag Coca Cola och tänker på annat.

Lyssnar på A Camps gamla "Angel of sadness" som jag terroriserade mina grannar med för typ tre, kanske fyra år sedan. Idag är jag lila från topp till tå. Jag har min lila Acneklänning, en syrénlila RL-skjorta och ett par gamla"Converse"skor, som det står "bonjour" på. De köpte jag i somras i London för tio pund på en marknad, och sedan dess har jag nästan använt dem varje dag. De är rutiga i lila, gult, grönt och blått. Väldigt snyggt. Min halduk för dagen är en lång en som jag köpte för flera år sedan i Florens. Den är randig. Jag gillar randigt och rutigt. Gärna tillsammans, på varandra.

Jag ska tvinga Adri att fota mig så att jag kan lägga upp ett "dagens outfit"- foto och äntligen ärligt kunna sammanfatta mitt liv som totalt värdelöst och befriat från all slags intelligens.

Hittade några fina rader på en blogg där ingen längre skriver:

" Hon hade sprungit hela vägen till Rågsved och mötts av en alldeles kall lägenhet.

- Vet du hur döden känns?
- Nej.
- Döden känns som en kall och fuktig gråsten. Så är det: Döden slår så, rakt här i pannan, med en kall och grå sten."

Det grep tag i mig och är sådana kraftiga ord insvepta i inte alls många meningar.

Nu ska jag fortsätta jobba. Och läsa mail.
//F

Stålunionen flyttade visst till Indigo.

Sitter och lyssnar på lite Dilated People och skriver lite copy. Är äntligen på bra humör igen. Jag kände mig som en kvinna i klimakteriet tidigare idag eftersom jag svettades så mycket, eftersom jag för en vecka sedan lokaliserade en gammal vän: min sammetsjacka från RL som gömde sig längst bak i garderoben. Och jag satte på mig den och jag gick ut och jag svettades. Och jag önskar att jag aldrig hittat den.

Men, jag är likt George Costanza en sucker för sammet.

Igår var jag på Indigo med Hakim. Och Iván kom. Och Lollo kom. Och Felipe och Johnny the millionaire kom. Och Jonatan kom. Och vi gick.

Ölen smakade stål som en annan kvarleva från unionen, men jag träffade Millis och Lova på Peacock och David "The holy bible" Orlic en stund så Indigo var ändå himla trevligt på många sätt.

Min mail plingar som en besatt så nu får det här ta stopp.

Hej.

Idéer, nya som gamla.

Just tillbaka på kontoret. Jag och A har suttit lite på Sturehof och bollat idéer. Vi pratade om sådana där gamla kampanjer som man fortfarande tycker så himla mycket om. Bland många kom jag fram till några som etsat sig fast i mitt minne. Davids (m.fl.)kampanj för DN, till exempel, när jag fick både en politiker i brevlådan och ett oväder på mattan. Knäckehäxan är ett gammal exempel som jag fortfarande blir glad av. Och sen Storåkers jobb för Moderna Museet: "eklips" för Natalie Djurberg, grejerna för Andy Warhol och för Max Ernst. Det finns mycket jag gillar. Det mesta är några år (bortsett Moderna). Just nu kan jag inte riktigt enas med mig själv om vad jag gillar. Kanske fina reklamfilmer för Apoteket, IKEA, Försäkringskassan... Och självklart sånt där som händer utomlands som man bara tycker är fenomenalt, som Burger King av CPB och Oasis av brorsorna Sjönell.

Waters gjorde en fin kampanj i somras för Cancerfonden, när de införde en ny dag, den 32:a juli. Fin tanke.

Nu: jobba vidare.

Eftersnack.

Idag är det sol och lite vinter och jag är på alldeles strålande humör. Igår gick jag från Publicis direkt till gymmet och sprang 5,2 km på 22 minuter. Det tycker jag att jag kan vara nöjd med då jag inte har sprungit på lite mer än en månad. Idag känns det i magen, jag gjorde nämligen sådana där jobbiga halvbollsövningar och medicinbollsövningar. Väldigt effektiv träning men desto jobbigare även om man stretchar.

När jag kom hem slog jag på teven och såg på "Eftersnack" på SVT2. Det var en intervju med Pija Lindenbaum som mottagit Astrid Lindgrens barnbokspris och gör helt magiska barnböcker, bl.a. "Lill-Zlatan och morbror raring" (bara namnet får mig på fall), och Jakob Nilsson, ad, som gjort ett väldigt fint jobb med Stig Trenters "Roparen". Gäst var även Ronaldo Pomo som jobbat som musiklärare i 28 år ute i Rinkeby. Han turnerar världen runt och spelar tango och verkar vara en alldeles himla fin eldsjäl. Jag blir glad av att det fortfarande finns vuxna som han som brinner för barns musikaliska utveckling och intresse.

När jag såg det här blev jag medveten om hur roligt det skulle vara att göra en hel barnbok. Det är ju faktiskt bland det svårast som finns. Att skriva till barn, alltså.

Manus och lussebullar.

Nu har Hakim hört av sig och bett om förlåtelse för att han inte hört av sig. Han bad om ursäkt väldigt många gånger. Och erbjöd sig att fixa in oss gratis på Aquaria. Och fika på onsdag. Och äta lussebullar.

Då kan man inte vara sur.

Förresten,vet någon hur jag hittar en fil jag en gång har printat från min dator? (Typ en månad sedan). Jag har nämligen inte sista version av mitt manus. Jag har en aning panik. Måste hitta det. Någonstans.

Idag har jag på mig min jeansskjorta som jag köpte på Beacons Closet i Brooklyn. Så himla skön.


Hepp.

Nya böcker!

Äntligen kan jag läsa hela Manhattan Monologues. Jag läste lite i somras och blev helt förtrollad.

alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5269707349828507010" />

Julio Cortazars samlade noveller har jag väntat jättelänge på att få läsa.


Äntligen har jag fått Salingers böcker som jag kanske är sist i världen med att läsa.

Måndag.

Det här med matlagning är ju himla underskattat. Jag håller på att lära mig. Idag äter jag kyckling i ugn stoppad med vitlök omgiven av morötter, palsternacka och champinjoner. Jag hoppas att jag inte åker på någon slags salmonella och dör. Man får ju hoppas att jag bara blir mätt och inte sjuk.

Den här snön jag såg häromdagen måste varit en synvilla för det är torrt som snus utanför min port. Snöängladrömmar får alltså hållas på is tills vidare.

Sista veckan på praktiken. De är så snälla. Idag hade jag ett kundmöte. Jag måste (konstigt nog) träna på att kanske prata lite mer. Jag vet ju faktiskt hur man gör sedan tidigare. Pratet alltså.

Nu ska jag kika till min vän kycklingen.

Hej då!

Tunnelbanetanke.

Efter en lång promenad tog jag tunnelbanan till champagnebaren och O. Han bjöd på hamburgare och färskpressad äppeljuice. På tunnelbanan satt jag mitt emot en man. Han hade två kassar med jackor i från Överskottsbolaget och hans skor hade veckat sig för att de liksom var gjorda av plast. Han tycktes bära någon slags världssorg i sina ögon. Och tittade på mig.

Det är inte så ofta folk berör mig sådär så att det känns som en nål i hjärtat men han gjorde faktiskt det. Kanske var det jag som var på det kontemplerande humöret, kanske var det att han såg rakt in i mina ögon.

Jag liksom slogs av en känsla att jag borde hjälpa alla människor i världen. Göra det lite, lite bättre för alla.

Sedan slogs jag av någon slags skuld för att vara både europé, vit och medelklass. Som om mina tankar inte riktigt räknades.
Det vore himla fint att beröra någons liv så att de mådde lite bättre.
Har jag hamnat i någon slags kris?
(Det här påminner nämligen om när jag var 14 och drabbades av världssorg och inte kunde se på nyheterna på flera månader).

Eller är jag helt enkelt bara mänsklig?

Gimme some more.

Det snöar idag. För några timmar sedan började det. Fint. Nu kan jag plugga på dubbarna på skorna och börja springa ute igen, längs vattnet bort till Hornstull. Bort till knivsöder. Jag undrar vad min del av Söder kallas. Det är ju inte det horribla Sofo, inte något som helst berg eller damm. Kanske latte-söder. Det vore ju ett än mer horribelt öde än Sofo för en stadsdel att heta.

Igår kväll var jag hemma hos Marit med tjejerna. Kastade i mig lite entrecote (farväl detox-kur) och rödvin och begav mig till Stureby och en fantastisk villa på en kulle. Marit har visning igen på måndag. Förhoppningsvis vågar folk börja buda snart. Att jag lyckats sälja min lägenhet är något av ett mirakel. Aldrig har jag vurmat så för analfabetism. För så måste ju fallet vara. Hur kan man annars köpa en sådan liten lägenhet för ett sådant högt pris när marknaden ser ut som den gör? (Svar: man är helt enkelt oförmögen att läsa nyheterna).

Vi åt ost och drack orangea drinkar som Lollo blandade. Drack cava och pratade husköp. Lyssnade på en gammal japanhit som Marit skrev och fick en platinaskiva för, tillägnad "mr Marit Woody". Det var väldigt roligt.

Vi skrattade och åkte till ett Marie Leveau som var befolkat av diverse göteborgare. De dansade och försökte att "ställa-sig-i-vägen"-ragga på Lollo. Vi åkte till Spyan istället och träffade de där vännerna som man alltid träffar ute, var man än beger sig.

Det var lite jobbsnack. Snack om lågkonjunkturen och om jag kommer att få jobb när jag går ut från Berghs. Såklart är jag nervös, men det tror jag alla är oavsett bransch idag. Man får inte jobb av att vara nervös. Jag tycker att det är lite roligare att vara glad och göra det bästa man kan, så får det gå som det går.

Träffade Mattias Nygård som berättade att jag "vunnit" castingen och får röstjobbet. Kul! Jag kände mig lite som Elaine Benes när jag knuffade honom och sa "Va! Lägg aaaav" för att sedan putta honom igen.

Åkte hem till en full N som hängde utanför dörren. Han hade varit på Sturehof och plötsligt pratade vi om allt som hänt sedan vi började ses för fem år sedan. Idag ser min kudde ut som en zebra, men jag är glad. Ibland så går man och håller så mycket inom sig. Lagrar det, liksom väntar på att det ska bli okej att implodera. Jag har insett att det inte fungerar. Framförallt inte med N. Vi får se hur det blir. Men det var skönt att äntligen ta bladet från munnen och låta saltet rinna längs kinderna. Svullna ögon botas ju lätt med gurka medan ett svullet hjärta bara leder till diverse obehagliga sjukdomar.

Idag fortsätter jag med James Joyce's Odysseus, hämtar ut böcker från Lolas Spel & Tobak och kollar lite Tintin och Hajsjön (min favorit - tack Adri).

Hepp.

Jag är inte riktigt med.

Alltså. Igår kom jag hem till entrecote och en god flaska Roodeberg. Perfekt till filmen "I'm not there" med Heath Ledger, Richard Gere, Julianne Moore... ja, det var många bekanta ansikten. Speciellt gillar jag Julianne Moore. Hon gjorde en sådan fin rolltolkning i "Timmarna" för några år sedan.

Petra ringde. Hon hade haft fredagsvin på Forsman och ville dricka öl. Vi gick ner till El Mundo och drack Brooklyn, åt lite marinerade oliver och Petra åt en liten pizza som såg helt fantastisk ut.

Jag kom hem igen och skulle titta klart på filmen. Fattade ingenting. Jag hade glömt bort handlingen och vem som var vem.

Klockan halv fyra i morse vaknar jag med ett ryck. Alla kläderna är på. Ett halvdrucket glas står på bordet bredvid. Alla lamporna i lägenheten är tända.


En rätt typisk fredagskväll.
Nu ska jag snart börja jobba med Petra. Verkar inte bli några hajar idag.

// F

Telefonen.

Det är ingen som svarar i den. Åtminstone inte någon av mina vänner. Jag försöker fråga Hakim om vi ska gå på Aquaria imorgon. Inget svar. Så. Hakim, om du ser det här. Ska vi gå till Aquaria? Jag vill träffa lite hajar.

Nu ska jag dricka fredagsöl. Den som vill får hänga på.

Är det fredag?

Med ett känsloliv som lättvindigt nog kan liknas vid en berg- och dalbana är hösten både rolig och tråkig. Jag brukar ha alldeles för mycket att göra för att sparka löv, tänka romantiserande tanker om framtida skridskoåkning ute i Saltis (som nästan aldrig blir av) och ständigt titta på datorn vilken dag det faktiskt är. Igår var jag tvungen att titta tre gånger för att vara säker på att det var onsdag. Eller torsdag.

Efter jobbet gick jag och Adriane till min kompis Jonatan, även kallad Fläckzz. Han jobbar på pr-byrån StrandbergHaage som huserar på Tegnérgatan högre del. Vi mötte upp några kompisar och började med en öl i närheten för att sedan bege oss mot pingisspelande och pizza. Det var faktiskt riktigt trevligt.

Det känns ibland som om hela världen har gått på Berghs (ja, jag vet att det finns en värld utanför reklamen. Den kallas politik.) men igår var det nog så att en tredjedel var där. Jag träffade min kompis Yoav som är pressekreterare under Nyamko Sabuni. Han är en av dem som spelar dodgeball och även en av de få som presenterar sig med sitt hela namn ("Hej, Yoav Bartal") vilket i sig är rätt fantastiskt. Jag åt pizza och drack bjudöl. Åt lite godis och diskuterade fragmentarisk kortprosa (typ Cilla Neumann) med Jerker Virdborg helt kort. Han berättade att hans nästa bok kommer ut någongång efter årsskiftet och att den är minst lika läskig som de förra. Han har bytt förlag och beskrev det i lätta ordalag som en liten separation där många känslor spelar in.

Jag måste skriva klart det där jag jobbar alldeles för sällan med. Jag vill också kunna byta förlag och jämföra det med diverse krämpor och giftermål.

Mina tjejer skulle gå på nyinvigning av Spyan (som de verkar ha ungefär en gång per år) och hänga i hemliga rum där Salvatore skulle släppa in dem. Jag åkte hem i sällskap av Hakim och Lukas. Den senare även kallad Doktor Didon. Han borde egentligen kallas Globetrottern så mycket som han reser. Nyss hemkommen från Marocko ska han vidare till Costa Rica på tisdag och surfa.

Jag vill också surfa. Men då måste jag övervinna min vattenskräck.

För övrigt har Adlibris helt missuppfattat min beställning. Jag ville hämta mina böcker på Grev Turegatan. Inte Tjärhovsgatan. Tycker att det är en väsentlig skillnad.
Man kanske borde uppfinna ett mer användarvänligt system för dessa jäkla bokbeställningar. Det blir fel varje gång.

Nu ska jag snacka lite med holländaren mittemot.

//F

Endast för blinda.

Sitter med Lisa och Adriane och jobbar. Alla är lite sega och vi frågar oss var vi kan hämta lite inspiration. Kanske Nationalmuseums nya kan hjälpa oss på traven. Kanske lite kaffe från Cocovaja skulle hjälpa.

Hittade lite bilder på mobilen från diverse fina kvällar med lite kompisar. Känner mig tacksam över att jag har så många fina personer runt mig.

Adriane har köpt mig en italiensk godsak från Sosta och tankat över fyra filmer på en cd till mig. Jag behöver lite uppmuntran i detta vakuum som vissa kallar höst.

Jag har tvingat till mig en bild av henne. Det är en skylt för blinda. Ironin är total, så hög. Så roligt. Se själva:

Dodge.

Det regnar ute och jag är lite trött efter många timmars tankeverksamhet. Sitter och tänker tillbaka på i somras då jag blev SM-mästare i dodgeball. Kommer på att jag aldrig la upp några bilder. Så här kommer det några som jag har snott av Hakim.

Kattens gamla pyjamas.

Nu är jag och Adriane på Publicis och gör en fantastisk praktik på tre veckor. Här jobbar bland annat Patrick som gillar uttrycket "kattens pyjamas". Den nya pyjamasen är bättre än den gamla, och förmodligen är just den gamla pyjamasen en konventionell reklamlösning förstår vi mer och mer.

För övrigt håller jag på med lite nya böcker. I helgen satte jag upp två nya hyllor för att få plats mer lite nya tillskott. Bland annat Murakamis nya "What I talk about when I talk about running" och "Fågeln som vrider upp världen", James Joyces Odyessus, Dan Anderssons samlade dikter (Kolvaktarens visor) och Pär Thörns "Mutationer av Anna Greta Leijon".

Jag är klar med Murakami, Anderssons visor läser jag på kvällarna och Mutationer får ta min busstid på väg till Publicis om morgnarna.

Jag har också äntligen beställt gamla Salingers Franny and Zooey och The Cather in the Rye.

En bok jag tror är riktigt intressant är "Sista kulan sparar jag åt grannen" av Fausta Marianovic. En krigsskildring om hur en pacifism var dömd till döden i 90-talets Bosnien kan inte vara annat än gripande.

F

Boker tov!

Eller... Klockan är ju tre på eftermiddagen, vaken har jag varit en rätt bra stund.
Jag har varit uppe och städat lite. Diskat glas. Gjort kyckling i ugn som jag kan äta i skolan imorgon. Lyssnat på en massa Phoenix och dragits tillbaka till sommaren 2006 då jag hade en fantastisk sommarkväll på Mosebacke med JR som jag så ofta saknar i mitt liv.

Funderar på om jag ska titta på någon bra serie, men kommer inte på något jag vill se.
Kanske något gammalt Seinfeld-avsnitt.

Igår hade Ordfront utförsäljning på böcker (ja, jag var i himmelriket) så jag och Kalle promenerade bort till Bellmansgatan 30 och botaniserade. K hittade mer än jag gjorde, fast det var mest för att jag spanade in böcker jag ska ta ut som betalning för ett gammalt jobb för Ordfront. Däremot gav K mig två böcker, Naomi Kleins "No logo" (jag måste vara den sista på detta jordklot som läser den) samt en biografi om Noam Chomsky som Milan Rai har skrivit. Jag ser fram emot min läsning.

För några dagar sedan, kanske tre, läste jag ut Murakami's "Kafka på stranden". Jag blev blåst av stolen, jag visste inte om jag skulle gilla Murakami ens och så visade det sig att jag mött en ny kärlek.
Nu ser jag fram emot "The wind-up bird chronicles". Och inte att förglömma, boken som är på allas läppar: " What I Talk About When I Talk About Running".

Äntligen höst, äntligen mer läsning. Och snart bokmässa!
Nu ska jag dricka lite mer kaffe och skriva lite copy inför morgondagens redovisning.

Tjingeling.

Ingen människa är en ö.

I lördags firade Sandra Beijer sin 24- årsdag med pompa, ståt och kräftor. Vi befann oss i ett hus som var misstänkt likt Villa Villekulla.

Så. Vi åt kräftor och drack snaps. Carl Fredrik lurade i mig Bäska droppar ("den är jättegod, en av de godaste"), och jag hade därefter beska ryckningar i min mun hela kvällen.

I går drog vi oss hem på en svettig buss (vissa var smarta och tog , inte jag och sen cyklade jag sent omsider till Ciao Ciao och köpte en gambero.

Idag ska jag testa på något nytt: bibliotek. Jag har i hela mitt liv skytt biblioteken och deras förmåga att samla alla böcker hos sig. Jag gillar att äga mina böcker, kunna läsa om dem och råka spilla kaffe på dem. Men icke, det får man inte göra med biblioteksböcker. För böckerna ska någon annan läsa efter mig.

Men, idag gör jag ett försök!

Detta rapporteras från Nero på Roslagsgatan, mitt favoritcafé när jag bodde här bredvid. Snart bär det av till Stadsbiblan.

Tills dess.

Uppdatering 3.0 utan interaktivitet. Rösta på finaste bilden!

Sill och sambuca.

Igår hade jag sillmiddag med Lasse och Lollo. Jag tror att man måste dra dem i den ordningen. Inte Lollo och Lasse. Som alltid när man har middagar köper alla lite för många saker. Jag och Lollo storhandlade sill var och en för sig. Det slutade med dubbelt upp av senapssill och typ tio andra sorter. Plus en massa lax jag ville äta. Lasse stod (såklart) för Skåne Akvavit och ölet. Sedan drog vi ner till Noels på Skånegatan där hans vänner Adel och Mattias satt redan.
Lollo den stackarn har blivit lite halvmobbad på sistone. Jobbigt med rätt kul. Lasse är en jäkel på att retas.
Hans vänner var supertrevliga och jättekonstiga.

Jag ska bifoga bildbevis senare idag.

Jag har nattbadat så mycket så att det börjar bli löjigt. Men nu har jag och vattnet blivit ett med varandra.
ADJÖ VATTENSKRÄCK.

Nu ska jag underhålla Devi. Eller vice versa. Hon sitter ju trots allt mittemot.

Att uppfinna dissalinjen och hur man blir hånad av sin telefonsvarare.

Louise fick ett meddelande av sin svarare "222". Bara för att den ville tala om för henne att hon inte hade några nya meddelanden. NOLL nya meddelanden. Tack för den din jävel, skulle jag tänka.

Johan Ekelund, svärmorsdröm och före detta Berghsare, har uppfunnit dissalinjen. Det numret kan man ge ut till otäcka, fula, rapiga och sexuellt frustrerade män. Det ska jag testa nångång. Numret är: 070 511 49 66. Ring dit och hör hur vackert Johan sjunger "Im so lonely".


Igår hängde jag med Maria Söscher, Calle och hans två vänner från Bromma. Vi var på Riche, Obaren, Berns och Fredsgatan där Devi har klubb på torsdagar. På Berns träffade jag Vinh och vi drack öl. Olof dansade som om det inte fanns någon morgondag, det är Pride och han drog av sig skjortan. Vakten beordrade honom att ta på sig den igen och då gick han surt hem i protest.
Angående Bromma, jag har tänkt på att alla kommer ifrån:

1, Skåne. Alla pratar i alla fall skånska, eller lundska som jag ibland tror är gotländska.
2, Bromma. Kanske jag valt branschen med flest Brommaanhängare?
3, Kalmar. Var och varannan kille jag träffar är kalmarit. Aldrig tjejer. Är Kalmar överbefolkat med tjejer nu när alla killar flyttat?
4, Falun. Eller Dalarna i allmänhet. Alla fina dialekter härleder jag till Dalarna. Jag har rätt i de flesta fallen. Med omnejd.


Snart ska jag och Louise slå klackarna i taket.

Bokhoror och lägenhet till salu.

Sitter på il caffé och skriver lite. Väldigt skönt och avslappnat. Det är så lugnt på Kungsholmen. När man bor på söder grottar man gärna in sig i sitt eget område. Glömmer bort att Stockholm sträcker sig utanför Nytorget. (Nu har jag insett att staden sträcker sig till Bergsgatan).
Il Caffé har ett internet som talar om för mig att "il caffé älskar dig". Det känns fint. Vänligt.

Min hemliga vän mailade mig häromdagen och talade om att han är fast på sin ö ett tag till. Biljarden får alltså skjutas upp lite. Men den som väntar på något gott... väntar alltid för länge?

Pratat med min mäklare Calle Westrell idag. Vi ska fixa visning av min pytteetta på Tjäris nästa söndag. Marknaden ser bra ut och priserna höjs. Skönt om jag kan bli av med den nu, tycker jag väntat lite för länge.

Skrivandet går bra. Blivit beroende av bloggen Bokhora. Upptäckt att det finns andra som jag, som är beroende av böcker, som läser för att man dör annars och som ger mig inspiration att bränna av mer pengar på sidor med ord. Borde egentligen ha ett bibliotekskort, men har ett slags ägandebehov och vill kunna bläddra i mina böcker när som.

Igår fikade jag med Jonatan "Skorpan" Brännström, han har kommit in på en skrivarlinje i Malmö. Han förstår inte skånska. Jag undrar i mitt stilla sinne om han kommer att behöva skriva på dialekt. Lite som Jonas H Kemiri, fast på ett regionalt sätt. Skulle vara roligt att läsa. Lite svängigt sådär. Hur skriver man ner ett skånskt R?
På hans linje samverkar text med dans och musik. Allt tillsammans. Väldigt pedagogiskt och lärorikt. I november försökte jag skriva ett manus i skolan. Det var svårare än vad jag trodde.
Man (läs:jag) blir lätt alltför pretantiös och vill bara att allt ska vara djupt, svårmodigt och introvert svävande. Kanske därför jag gillar Norén?

Nej. Nu ska jag skriva lite mer svårmod.


Hej.

Träning och sol.

Nu är jag hemma hos Therese. Vi har solat ute i hennes park, och nu ska vi springa bort och träna.
Skolan börjar om tre veckor, och då jäklar ska kondisen vara på topp.

I augusti händer det mycket. Bl.a. börjar mina vänner Sofia och Calle så småningom packa ihop för att flytta till Nevvan. Sorgligt men roligt för dem. Kommer att sakna mina vänner.

Nu kallar träningen (och Therese).

Pi och sjukdomen.

Har snart läst klart Berättelsen om Pi. Fantastisk bok.
Igår åt jag thai och uppenbarligen lyckades någon få med något som inte hör plats där.
Hela natten har jag fått tid att läsa- jag har nämligen sovit tjugo minuter runt sextiden imorse.

Så, London, sista dagen. Jag som skulle rida i Hyde Park. Hoppas jag kan stå på benen lite senare.

En massa marknader.

London består av tusentals marknader. Jag har snart besökt dem alla, känns det som.
Igår hängde jag i Soho och doftade på vackra blommor i Covent Garden. Dök upp på Charlies jobb i Knightsbridge där vi tog oss några öl i sällskap av en real estate:er från Marocko. Han pratade om islam och citerade John Lennon, "all you need is love". Sedan drog vi oss tillbaka till de östra hörnen av staden och köpte indiskt med gratis vin till. En fantastisk dag. (Det tycker inte mina fötter idag).

Jag har köpt en kjol som är så fin i randiga färger. Den blir man glad av.
Lite scarfes, ett par skor, en hästbrosch och lite garn.

Nu ska vi iväg till matmarknaden vid Spitalfield.

Hej hej!

Jag är kär.

Lollo har, efter mycket prat, fått mig att börja lyssna på Vampire Weekend. Och jag är kär. Det är mest "Walcott" som snurrar. Den och andra dansanta låtar är inne i mina öron och ska underhålla mig hela vägen till London.

När jag kommer fram har Charlie köpt indisk mat och en flaska vin. Omtanke av den finaste sorten.

I London ska jag försöka hitta en fin regnrock. Någon som har ett tips på var man finner sådana?
Min hemliga vän hade inte haft någon lycka på varken google eller ebay.

Nu ska jag äta lunch. Tjing tjing.

här till höger.

Nu finns det en ny etikett. Under "datorfodral" finns allting som är relaterat till fodralen och modellerna, med lite bilder och inspiration.
Beställer gör man på madebyfrankie@gmail.com. Fodralen kostar 500 pix styck.

Sol. Semester. Sélim.

Idag:
- promenerar jag med Hilda runt söder i solen. Det skiner och gassar och man vill bara, trots vattenskräck, slänga sig i det vatten som omger vår vackra stad.

- fortsätter jag läsa på Sélim Nassibs vackra bok om Om Kalthoum. Den är så vacker och fin och drömmande. Bara omslaget ger mig lyckorus:


Här finns den att köpa.

Andra bra böcker som sysselsätter min fantasi just nu är:

Jeanette Wintersons "Vintergatan går genom magen"- en gåva från Mattias,

Malcolm Lowrys andra upplaga av "Under the volcano"- en bok om en försupen karl där frun i andra upplagan blivit systern,

Vitezlav Nezvals "Valerie and her week wonders" - en fantastisk gothroman,

och slutligen:
"Odöda, odröma" av Magnus Hedlund. Tyvärr har mina förväntningar inte (än) infriats. Språket är vackert, om än lite utdraget och väl beskrivande, men handlingen för mig inte framåt så som jag önskar.

När jag känner mig redo ska jag börja med Alakoskis "Svinalängorna". Jag köpte den i tro om att jag skulle läsa den det första jag gjorde varje morgon, men än har jag inte öppnat den. Den känns...mastig, djup och kanske har alltför mycket historia och verklighetsanknytning för att jag ska attraheras av den.

Nu är det dags att springa till Hill.
Hej!

Freknar.

Vi satt i Vitan tills klockan sex och titta vad många nya fräknar jag fick.
(Lite i pannan och lite på näsan)

Blir det sol?

Igår fyllde Therese år så jag begav mig hem till henne för lite gratulationer och vin. Vi drog oss ner till Riche där vi stötte på Razz som jag inte kände igen. Han har sparat både hår och skägg såhär under sommaren.

Halv fem stapplade jag hem, utan buss. Det var faktiskt rätt trevligt.

Nästa torsdag åker jag till London och tänkte fylla på bloggen med lite finare foton än de jag dras med varje dag.

Nu ska jag möte Razz och A för lite häng i Vitan. Trevligt.

En hemlig vän, kaffe och ett grönt fodral.

Nu borde jag klä på mig. Allting snurrar lite för mycket och jag skulle helst sova fyra timmar till. Eftersom inga bussar går måste jag promenera bort till Kaffebar. Det tar inte så lång tid.

Jag har en hemlig vän. Jag får mail av honom varje morgon. Då blir min dag lite roligare. Nästa vecka kommer han på semester och då kanske vi ska ta en öl. En hemlig öl på ett hemligt ställe. Han gillar hundar och har en mus i sin lägenhet som ligger utanför en ö.

Jag måste ha hjälp med att regga min hemsida, hjälp någon? Det blir lite bilder på datorfodralen jag stickat, lite färger, text och sånt och så en liten glugg där man kan skriva in sina mått. Känns sådär att göra det själv. Jag betalar givetvis.

Nu måste jag slänga på mig kläder och springa iväg för att möta O. Hoppas att han också är sen.

PS. Tack Linda och Maria för en fantastisk kväll igår. Varför tjuvar man inte fler cyklar, lyssnar på mer country, dricker mer Amarone och leker mer sanning eller konsekvens?

Dagens boktips:

Manhattan Monologues är en underbar bok fylld av tänkvärdheter och framförallt en avskalad berättelse om oss människor, de vi är när det materiella försvunnit och endast vi är kvar.

Om man är snål och inte vill köpa boken kan man tjuvläsa den här, men då försvinner ju självklart den upplevelse som vi kallar njutning.

En eftermiddag med boggle och scones.

Igår kom Devi hem till mig, tätt åtföljd av Adriane
Vi bakade scones och spelade Boggle. Jag vet inte vem som vann. Men vi kom alla på väldigt roliga ord. Sedan tvättade jag klart, stickade lite på två fodral och tittade på Criminal Minds.
Idag gick jag upp tidigt, trodde att jag hade tvättid (bokade igår) men det visade sig att jag inte har fattat systemet. Nu vet jag inte när jag har tvättid - och jag får heller inte boka någon till.

Molnen är fortfarande tunga utanför fönstret. Himlen ramlar nästan ned. Kanske ska gå och träna eller ta en kaffe. Titta på tapeter till hallen. Busstrejken ska börja på torsdag igen, då blir jag tvungen att gå i mörkret igen. Ikväll kommer mamma och Kjell hem från utandet. Bruna och utvilade. I morse åt jag dinkelgröt med äppelmos och två knäckemackor med gurka, tomat och kaviar på.

6 juli.

Skriver. Blir förbannad för att jag aldrig kan sluta att beskriva alla dessa jävla intryck. Jag vill lägga känslorna åt sidan och bara skala av till det endast är ordens råhet kvar. Sitter och skriver och det känns påtvingat och jäkligt. Personerna formas inte som de bör göra. De tvingar sig på varandra och det blir ett gytter av klister. Jag måste sluta känna med dem, jag måste börja se dem rakt upp och ned.

Jobbade idag, det var många hundar och mycket folk. Fötterna värker. Ska snart äta lax och ärtor. Sedan skriva på bok 1 med kvinnan i det stängda rummet.

En snodd bild och trettisextusen hundar.

Igår hade jag en så kallad "halv-heldag" med Hilda. Vi drack rosé och åt sushi på en gräsplätt vid Skärmarbrink vid femtiden. Där fanns några av Hildas vänner; Carola och hennes fransman, Josefin, Redouane och en helt bedårande bebis med tillhörande pappa.
Redouane är en kille från södra Frankrike som har blivit förälskad i Stockholm.
Här håller han på att starta upp en tidning, Deleted Scenes Magazines .

Deras blog heter This is playtime.
Den är värd att läsa. Typografi, grafisk design och annat trevligt.


Sen gick vi hem till Hilda och lagade middag. Den har jag inget kort på, fastän den var så smarrig. Däremot har jag snott en bild av Lulu:


Efter sminkning och mat gick vi till Pontus vid vattnet och sen till Debaser där en påflugen spanjor tjatade om att jag måste vara argentiska. Honom borträknad var det många britter. En kille lät som en rockstjärna och var jurist. Hans kompis från Manchester tyckte att Lulu såg ut som Alice i underlandet ovanför armbågarna, och Alice Cooper nedanför.

Idag har jag jobbat ute på Stockholmsmässan med Bodén.
Jag och 36 000 hundar från världens hörn har trängts ihop. Jag har gått och förälskat mig i irländska röda settrar.
De är helt fantastiskt vackra.
Nu ska jag äta ugnsbakad lax, koppla in min TV och sen kanske läsa lite Norén.

Imorgon är det jag och hundarna igen.

Fredag.

Jag hade visst ett års sömn att ta igen. Så trött att jag vaknade halv två på dagen. Helt sjukt! Jag kommer att välkomna skolans återkomst med dess dygnrytm och vanliga tider. Semester är helt enkelt inte för mig, jag tappar visst kontrollen på en gång.

Nu ska jag iväg till mormor och göra henne lite gladare. Tack och lov bor hon i stan och inte på någon bussväg. Det kommer allstå inte ta så lång tid att ta sig dit.

Jag har funderat på att ta med mig Norén på tunnelbanan, men sådär helt spontant känns han inte som tunnelbanelitteratur?

Efter mormor ska jag ringa Linda och fråga om hon vill dricka kaffe. (Linda är hon till vänster. Till höger står Sara som just fyllt år. Grattis Sara!).

Hejhej!

Imorgon.

Imorgon ska jag visa alla fina böcker Mattias gav "soptunnan för recensionsexemplar".
Alltså mig. Ikväll har jag fått prata av mig om böcker. Varje gång det händer blir jag en lite lyckligare människa.

Strejken med bussarna tär redan på mig. Jag blir disorienterad i min egen stad. Måste hitta nya vägar hem. Upptäcker genvägar. Bara det.

(Men promenader leder till mer stickning. Det är bra).

Ikväll bjöd Hilda och Johan in mig på middag med sina grannar och deras vän från Amerikatt. Det bjöds på sill, strömming, starka köttbullar och annat gott. Så himla fint.

Jag måste köpa en regnrock.

Tittar ut på min balkong och konstaterar att min jeansjacka är överflödig i detta åskväder. Fan.

40-årsfest och Dalai Lama

Det blev glass med Lulu igår. Fast först åt vi pizza på Tevere, Lulu handlade en tjusig blus på Acne och en finfin kjol på American Apparel. Jag hoppades att Salavtion Tattoo skulle vara öppet så jag kunde haffa Nille och lägga upp en plan om min stundande tatuering. Jag måste boka tid för skiss och allt. Och allt är fortfarande väldigt oklart.

Sen hängde vi i bokaffären på Mariatorget hos den gamla gubben som jobbar där. Han berättade vackra historier om kärleken och när den tar slut. Han var lite impad över att vi använde internet i vår vardag, men tyckte att vi behövde anamma någon slags frihetskänlsa de dagar vi glömmer mobilen hemma.

Idag är jag ledig. Jag ska boka pilates till imorgon (jag får inte springa på foten ännu), gå till banken och gå till Hedengrens. Där ska jag se efter om de har Dalai Lamas oral biography så att min mamma kan ge den till kusin Mike ikväll. Han är på besök i Sverige och ska fira sin födesedag. Egentligen vill han bara ha pengar till ett framtida besök på Dalai Lamas seminarie.
Vem sa att buddhismen var immateriell?

Sedan borde jag förstås städa. Men det får vänta. Jag går hellre ner till Sivletto och kollar klänning till festen ikväll. Eller surfar in redan nu!

Knast, cyklar och dans.

Igår var kul:
Sofia och tjejerna är hemma på Bondegatan för vindrickande och lite sushi. Jag springer förbi och det hela urartar till någon slags skogsrave-fest. Alla fnittrar, hoppar upp och ner och för första gången känner jag att det är sommar. Ellie har blivit moster till en söt liten Ella. Hon köpte en mobil mitt i natten för att hon blev så sur på att hon inte kunde ta emot mms på söta bebisar som precis har fötts.

Springer vidare till Vasastan och möter upp Adriane, Jenny, Jennie, Simon och några till. Vi tar cyklarna och drar ner till Knast där Tony spelar skivor. Till och med lite Leila K.
En öl senare stänger baren och vid drar vidare mot en "hemma-hos fest som inte är på hemma-hos" på Kammakargatan. Den är slut. Jag får åka på Simons pakethållare neråt stan.

Utanför Berns springer jag på Jörgen som har varit på storfest innan. Jag och Simon smiter in som två svarta skuggor och får ett 2.35:1 på armen. Uppför trapporna till A och Henrik som dansar till dunkadunk på terassen. Henrik ska släppa ut den svarta kvinnan i honom, säger han. Mina nya sandaler är sköna att dansa i, jag kan till och med hoppa upp och ner till Leila K. Det är ett bra betyg.

04.30 stupar jag i säng.
10.20 vaknar jag.

Vad ska jag göra för skoj idag?
Kanske äta glass med Lulu? --->

Att falla för trycket.

Sommarens första ledighet är här. Vaknar med ett ryck vid halv nio och förbannar den sista ölen, beredd att rusa till jobbet. Minuter senare förstår jag att lördagen är här och att mitt huvud snurrar alltför mycket. Jag måste somna om.

Träffar Adriane och Jörgen för att hämta ut datorn från kontorets hetta. Jörgen har en snygg skjorta och är på väg till Nitty Grittys rea för flera sådana. A och jag slår följe till Söders bokhandel, stället jag sökt jobb på fyra gånger utan framgång, och jag köper tre böcker.

Modernista Pulp har gett ut Denis Johnsons "Jesus' son".
Jag är förälskad i böckernas "smutsiga finkultur" (som Modernista uttrycker det).

Magnus Hedlunds "odöda, odrömda" - en bok om två människor som måste vara zombies, är mitt andra köp. Jag har sneglat i hans kortprosasamling "Ärligt talat" och hoppas att denna bok kommer att göra mig lika lycklig.

Den tredje stavas död, ångest och Norén. Jag faller för trycket och köper en "dramatikers dagbok". Ett slags sug i magen och en lätt euforisk känsla har nu infunnit sig. Jag kommer därefter att ägna söndagen åt Noréns funderingar, outningar och nattsvarta kärleksförklaringar.

Sedan dricker vi kaffe och diskuterar barn, livet och förhållanden. Hur kommer vi se ut i framtiden, alla vi som tatuerar oss för att sedan bli medelsvenssons i Ecco-skor?
Bidrar vi till en samtidsskildring utan like, är vi de nya mods om 30 år? En generation utan strävan efter originalitet, som tar illa upp om vi inte anses unika. En generation som slaviskt följer trender som ännu inte existerar?

Sedan vandrar jag hemåt, fastnar på Tjallamalla och bestämmer mig för att se ut som hela Stockholm. Jag köper ett par träsandaler i brunt och en blåvitrutig skjorta.

Nu sitter jag hemma och är rätt nöjd.
Över att vara en del i generationen som bryr sig allt mer, och allt mindre.
Och över att vara en av dem som kommer ha rynkiga tatueringar när jag är 60 år.

Man kan inte annat än älska fransk reklam.

TBWA/Paris lyckas ständigt förvåna mig, senast med sitt brons i kategorin annonser i Cannes.
Jag förstår plötsligt att nytta och nöje går att förena.
Men vad händer om man både har fantastiskt sex och skyddar sig?
Jo, med Hansaplast condoms så händer givetvis detta:


http://www.metacafe.com/watch/1311112/mama_said_could_i/

En bättre casting får man leta efter.

Granola.

Det här fodralet heter "Granola", för det tycker jag om att äta på morgonen.
I New York gjorde Rob granola till frukost varje morgon. Nu är jag fast.

Tårar.

Manne säger att Staffan blev tårögd när han fick pandan i present.
Det måste vara ett bra tecken.

Nu har jag bokat resa till London. Till Charlie och friheten. Jag ska dricka öl, hitta antika ringar och vira in mig i sjalar med batikmönster.

Snart ska vi dricka fredagsöl.
Tills dess roar jag mig med att tänka på dagens ord:


http://dictionary.reference.com/wordoftheday/

En panda med röda skor till Staffan.

Idag är jag äntligen klar med mobilfodralet till Staffan Ryberg. Han vet ännu inte om att han ska få det. Det hela är ett uppdrag önskat av styrelseordförande Manne Schagerström. Vi får se om Staffan drar på smilbanden när han upptäcker att han kommer att få möjligheten att stoppa sin mobil i en sprillans ny panda.

Nu ska jag springa iväg till Berghs och lämna fodralet. Sedan till Mosebacke för lunch med oh, så fina människor.


Hej hej!